... där är det inte fullt ös nu kan jag säg..

 Detta har varit den jobbigaste natten på länge, Emil har vaknat hela tiden och varit jätteledsen. Han har inte velat eller kunnat säg vad det varit. Men han är förkyld och jag tyckte han kändes varm men så kan de va ibland utan att behöva va något. Jag väckte dem i morse, tog på dem kläder.. det va ett himla gnällande och Emil ville bara krypa under täcket för att han frös. Till slut fick jag ut dem i bilen.. Amilia börja klaga på att hon va kräkig, jag stannar men det kommer inget. En liten stund efter blir Emil jätteledsen, jag anar något men hinner inte stanna förens han spydde ner hela baksätet.

Jag har en tendens till att få väldigt mycket skulkänslor så fort barnen är sjuka och måste va hemma från dagis. Jag hatar att jag är sån, att det va tvunget att gå så långt innan jag insåg att HALLÅ SARA, du fattar väl att barnen måste va hemma idag.. Emil mår inte alls bra, han är inne i en dimma nu och det första dem gjorde när vi kom innnanför dörren va att gå o lägga sig i min säng.. fick inte klä av dem eller någonting. Mina sötisar, nu har jag mer skuldkänslor för att jag drog upp er.. Emil har varit mycket klibbig o röd i sina ögon, tänkte att det kanske va ögoninflamation men sen va de bra igår och i morse vaknade han igen med klibbiga ögon. Bara det inte är pollen eller något sånt!

Nu ligger barnen och sover och jag kränger frukost..

Tråkigt nog så lär jag få vara hemma imorgon också. Jag som hade behövt de där extra pengarna..
men men.. jag får hoppas på mycket övertid sen istället.'

Nu lägger jag mig i soffan och kanske slumrar till tills barnen vaknar och förhoppningsvis mår bättre!

Puss så länge!