mm... kvällen igår blev inte som jag tänkt mig. Mikael åkte hem vid 18.30 och sen dess har jag typ kräkt i floder.

Men jag är så sjukt tacksam att jag har världens bästa man här hemma som tar så väl hand om mig. Det har aldrig någonsin hänt förr. Han är underbar! Runt 02-03 tiden inatt så började det lugna ner sig och jag kunde äntligen få några timmars sömn. Har pallat mig upp för att göra lite te och nu halvligger jag här i sängen igen och hoppas på att jag får behålla det. Jag orkar inte skriva mer så nu intar jag ryggläge helt & hållet. Amilia har varit jättesnäll och låtit mig vila, imellanåt kryper hon ner och håller om mig och efter en stund så går hon upp och tittar på tv igen.