En jättejobbig natt, en konstig känsla som höll mig vaken i stort sett hela natten. Jag ville bara ligga nära älskling och flera gånger fick jag kolla så han verkligen va där hos mig. ♥ Ni vet den känslan man kan få nån gång, att man är rädd för att förlora personen man älskar så djupt! ♥ 

 

I morse efter att barnen va lämnade på skolan så körde jag hem till byakompisen för lite "våra bästa år" och en mugg te, mådde fruktansvärt dåligt och hade väldigt ont i magen men jag vågade inte ta några tabletter då de hade kommit upp direkt igen. Idag kräkte jag utan tabletter i magen och antagligen av smärta. Fick låna en varm vetekudde som lindrade en del sen körde jag hem och la mig i ett varmt bad. Jag va så fruktansvärt nervös också inför besöket på kvinnokliniken, klockan 13 va jag där för att ta dessa förbannade cellprovorna. Jag hade redan ont i magen och ingen värktablett hjälpte mig. läkaren va uppe och rotade och tittade på livmodertappen och den ena sköterskan stod bredvid och pratade med mig och försökte få mig på andra tankar medans tårarna sprutade. Kändes som jag hade en o samma sammandragning under hela tiden, jag skakade också nått sjukt. Jag va så öm och svullen och de vågade inte ge sig på att ta provbitar från tappen, utan hon tyckte vi skulle vänta till efter förlossningen precis som mina två andra läkare har sagt och även barnmorskan sa till mig när jag hade fått en kallelse till kolopskopin. Ändå tyckte de att jag skulle göra de nu? Hm...

När detta tråkiga va över kunde jag inte resa mig, benen va som spaghetti och jag va väldigt yr... när jag väl kom ner till bilen så fick jag sitta där en kvart innan jag vågade köra hemåt. Väl hemma så gick jag raka vägen till sängen och sov en stund innan jag skulle hämta barnen. Vaknade upp en timme efter och va fortfarande groggi. 

Har haft väldigt ont hela dagen och maxdosen av citodon är tagen, Ligger här i soffan och är snurrig i bollen. 

Men älskling tar väl hand om mig, han är underbar ♥ 

 

Imorgon är det fredag, mina små hjärtan åker till sin pappa... Jag kommer antagligen inte må något vidare i veckan, det är så fruktansvärt jobbigt att va utan dem... sen att jag går hemma om dagarna nu och har all tid i världen att tänka på dem gör inte det mycket enklare. 

Men denna helgen får älskling få mig på bättre tankar. Vi ska bara ta det lugnt, för det är något jag/ vi verkligen behöver nu. Jag känner mig totalt utmattad för tillfllet! 

 

Nu ska jag somna gott här i soffan, ni får ha de så bra.

Godnatt på er!

 

(Jag bjuder på denna)