Först ett läkarbesök på förlossningen, idag skulle vi ta beslutet om vaginal förlossning eller ett planerat kejsarsitt.

Vi kom fram till att vänta och se till v 38 då det sista ultraljudet ska göras, då bedöms vikten och en vanlig rutinkontroll görs också. Skulle det va att bebis är stor eller normalstor redan då och jag är mogen för en förlossning så blir det eventuellt en igångsättning, skulle jag inte va mogen så blir det inte igångsättning för det är för stor press på livmodern eftersom den varit med om ett kejsarsnitt innan. Då skulle vi ta beslut om planerat kejsarsnitt eller låta det komma igång av sig själv. Men det lutade åt att köra på med en vaginal förlossning som kommer igång av sig själv. Jag tillhör den normala föderskan, kommer få barn inom en normal ram och varken för stor eller för lite bebis.....

 

MEN sen va det dags för ett barnmorskebesök på MVC....

och allting ändrades eller blev helt plötsligt lite annorlunda.

 

Nu kan det bli, akut, ännu akutare eller ett planerat också...

SÅ denna dagen har vi inte kommit fram till ett smack... utan vi får se hur det går...

Först mätte hon magen, sen lyssnade vi på hjärtljuden som hon fick leta en evighet efter...

sen skulle hon känna hur hon ligger där inne. Då sa hon först åhh huvudet är långt ner på sin plats. 

Då sa jag, det känns inte så faktiskt och sist på ultraljudet låg hon med rumpan nere. 

Då kände hon ingen, tryckte och klämde och i stort sett torterade mig, Det gjorde så jävla ont så jag skulle kunna nita henne rätt över huvudet. Sa till henne att jag haft ont i hela magen me i stort sett hela natten och att det blivit värre uppe i magen under morgonen. Men sen gav hon sig, ja jo bebisen ligger nog med rumpan neråt, det har du rätt i. Ja, precis de va det jag misstänkte. 

Hon frågade om jag ville göra ett vändningsförsök nästa vecka... Aldrig i livet, hon får fan vända sig själv!

Risken är att hon inte vill vända sig, hon har legat så här väldigt länge och trivs bra såhär. hon  låg till rätta med huvudet långt ner i vecka 27 och jag hade väldigt ont och läkarna trodde inte det va långt kvar tills det va dags. tack o lov så ändrade hon sig efter 1-2 veckor och sen dess har hon legat med rumpan nere i precis samma ställning. 

Saken är den nu att skulle det sättas igång nu av värkar så är det snabbt som tusan in och då blir det en snabbkoll, ligger rumpan ner då blir det akut kejsarsnitt. går vattnet då är det akut akut, då kan navelsträngen ligga i kläm och då är det direkt in snabbt som satan och ett akut kejsarsnitt direkt. Jag kommer antagligen öpnna mig helt på bara en liten pluttstund, med tanke på förlossningen med Amilia och då räknades jag som förstföderska. nu har jag gått igenom den sista biten med Amilia som jag aldrig fick med Emil och det va den biten som tog tid. Denna gången kommer inte ens den ta tid antagligen.. så det blir att åka in så fort jag tror det är på gång. Sen hade det bästa varit om hon vänt sig och låg på sin rätta plats när det sätter igång. 

Men den 5 Mars är det ultraljud och då tas det ett viktigt belut! :) Samma vecka blir det antagligen bebis om det inte skulle bli akut innan dess...