hm.. har jag något roligt att skriva om? Antagligen inte... 

Men jag börjar berätta lite om gårdagen. 

Först va det hälsokontroll för Amilia hos skolsköterskan, vi ska dit där på tisdag igen för ytterligare en synundersökning och på torsdag nästa vecka ska hon få träffa skolläkaren för att kolla hennes konstiga leverfläck på ryggen. Förutom det så gick det jättebra hos skolsköterskan. ♥

Där emot va de mindre roligt att nästan bli påsprungen av 20 barn från fotbollsplanen. Alla skrek i mun på varandra och skulle berätta vad som hänt. Emil va inte där så jag visste direkt att något hade hänt. Gick upp i klassrummet och hittade en ledsen Emil, bytte några ord med fröken och vi kom fram till smma sak. Slutade med att fröken fick trösta en ledsen förälder istället. Det är jobbigt när man märker så uppenbart att ens barn inte mår bra för tillfället. 

Men jag visste att det skulle bli så här, han har visat denna sidan vid varje förändring redan på dagis.

Vi har haft det så bra i ett helt år, och nu är det helt plötsligt dags att börja vänja sig vid varannan vecka igen, andra rutiner, regler, helt andra tider och va hos sin pappa som inte lägger den tid som behövs. Det är jobbigt när vi hade fått det så bra, allting va i sin ordning och båda barnen va så glada. Jag hoppas det blir så igen!!

Bara den gemensamma tiden man får när man sitter ner med dem och tittar när de gör sina läxor.

Låter dem berätta om allt och ingening. Rita en teckning tillsammans. Vad som helst, bara vi är tillsammans ♥

Ja, de va en känslig morgon och många tårar fram tills det va dags att köra till Hörby för att få naglarna fixade. Det va trevligt med lite kafferep hos Tommies moster och få naglarna sååå jädrans fina av hans duktiga kusin! 

Den tiden och det lyxet behövde jag ♥

Sen va de raka vägen hem o slänga mig i sängen, mådde inte alls bra efter bilfärden hem, va på väg att stanna flera gånger, jag va så slö och matt... kändes som jag skulle somna framför ratten. 

Senare började jag få känningar i magen, älskling kom hem och det bara fortsatte att bli värre. Tårarna bara sprutade, jag kunde inte längre hålla emot. Jag hade några timmar på kvällen där som det kom och gick hela tiden. Älskling tyckte vi skulle åka in, men så länge jag inte sipprar vatten, har krystvärkar, håller på att dö eller om bebisen inte skulle röra sig något så kommer jag aldrig åka in. Aldrig in i onödan, att jag får jätte ont och "tror" jag ska dö är inget ovanligt ;) De gör aldrig ett smack där inne ändå.  Men igår va de nog fan förvärkar, dem gjorde ondare men va inte så kraftinga som jag minns att värkar va. Så ytterligare en kur mot min urinvägsinfektion hade ju varit bra nu kanske.  

Dagen idag har varit ganska ok, vaknade och mådde illa som fan, kunde inte somna om efter att älskling åkt så jag åt lite frukost, drack lite te och låg bara och lullade i sängen. Till slut somnade jag om igen och sov lite från och till i ytterligare tre timmar nästan. Sen gick jag upp för att göra alla måsten här hemma. Samtal med försäkringskassan, damsugat hela huset, tvättat och hängt upp tvätt, fixat disken och fyllt på med ljus överallt. 

Älskling kom hem och gjordfe kvällsmat till oss och nu sitter vi och chillar i soffan men med ytterligare känningar i min fucking jävla mage!!!!

 

Godnatt på er ♥